Samhällskunskap 2: Guantanamo - Maria Dishna Dawood

Guantanamo och mänskliga rättigheter

Av Maria Dishna Dawood SA12SA.
Guantanamo är en stad i sydöstra Kuba som producerar bland annat sockerrör och kaffe. Intill staden ligger en amerikansk marinbas som grundades år 1903 då USA frigjorde Kuba från Spanien i spansk-amerikanska kriget år 1898. Det var strax efter terrorattackerna mot USA den 11e september år 2001, som Guantanamobasen GTMO (Guantanamo Bay Naval Base) blev ett fångläger för “terrorister” som USA misstänker har anknytningar till al-Qaida.

Personerna som blivit tillfångatagna är anhållna i Guantanamo basen utan någon formell rättegång eller en formell brottsanklagelse.
De befinner sig där på obestämd tid i väntan inför en rättegång som kan leda till att de blir dömda till livstid.
Trots att det är bevisat att USA:s anklagelser är svaga så har Barack Obama ännu inte lagt ned Guantanamo basen, vilket han lovade att göra ända sen han kom till makten år 2009.
Sedan fånglägret öppnades år 2002 så har det suttit 779st fångar instängda där, varav 600st av dem har blivit frigivna medan 9st av fångarna har dött (6 stycken är misstänkta för att ha begått självmord), 15 barn under 18 år har varit anhållna i Guantanamo, 76 av de 154 fångar som nu befinner sig i fånglägret har blivit godkända av USA att överföras till hemlandet eller ett tredje land (dvs. länder som inte är med i EU eller EES). Resterande sitter fortfarande kvar där. Och endast ett fåtal fångar har blivit åtalade inför några formella brottsanklagelser.

Mehdi-Muhammed Ghezali s.k. Guantanamo-svensken är en svensk-algerisk medborgare som var fånge i Guantanamo basen. Han spenderade 2 år i fånglägret utan någon rättegång eller någon bevisad anledning till varför han var fången. Mehdi berättar att han fick utstå upprepade förhör, tortyr och förnedring. Han berättar b.la. om sexuella trakasserier, hur de blandade i rått ris med maten vilket ledde till svåra smärtor i magen och hur en
hård fotboja gav honom en nervskada i vänster fotled.
Än idag är det inte avslöjat vad Ghezali misstänktes för och varför USA grep honom.

Dokumentären ’’The Road to Guantanamo’’ har fått omvärlden att inse den hemska verkligheten av Guantanamo basen.

De fyra vännerna Ruhal Ahmed, Asif Iqbal, Shafiq Rasul och Monir berättar i dokumentären om sina upplevelser under tiden de var anhållna i fånglägret.
Man får se hur fångarna torterades genom att bli fastkedjade vid golvet flera timmar, tvingas sitta i burar då solen var som varmast och hur den amerikanska militären misshandlade fångarna under förhöret för att tvinga fångarna att erkänna något de inte gjort.

Jamal al-Harith är en av de första som frigetts från Camp X Ray och som öppet berättat om sina upplevelser i fånglägret.
Jamal berättar om hur långt amerikanska militären var villiga att gå för att knäcka fångarnas psyke. Fångarna blev fastkedjade vid golvet med händer och fötter sammanbundna, de blev inspärrade i en öppen bur som var oskyddad från den varma solen och farliga insekter och ormar.
Utöver de hårda bestraffningarna och fysiska misshandeln så hade man prostituerade kvinnor som torterade vissa av fångarna genom att dansa och onanera framför de.
Många av fångarna hungerstrejkar än idag och sondmatas via näsan på
grund av att de hållits inspärrade i åratal och utan att ställas inför rätta.

Det är till USA:s fördel att behålla fångarna i Kuba dels för att USA har lagar som förbjuder handlingar som strider mot de mänskliga rättigheterna och dels för att undvika att hamna i medias huvudrubriker.
Enligt mig är det väldigt absurt att låta något sådant ske.
Dock så är det förståeligt att man ville åt Al-Qaida och Bin Ladin men hur dem gick till väga för att göra det var emot de mänskliga rättigheterna.
Och nu kvarstår bara om Obama kommer att hålla sitt löfte om att stänga ner Guantanamobasen.