Guantanamo och mänskliga
rättigheter
Guantanamobasen GTMO (Guantanamo Bay Naval Base) ligger i Kuba och är en amerikansk militärbas. Basen har funnits sedan 1903 och även idag finns lägret kvar och likaså finns det fångar där.[1]
1898 startade USA krig mot Spanien och attackerade då Kuba som då var under spanskt-styre. Efter kriget har Kuba tillhört USA. Sedan 2002 har basen använts som koncentrationsläger för de som man misstänker har en anknytning till al-Qaida.
Anledningen till att USA skapade sin bas i Kuba sägs vara för att det är ett flyktsäkert ställe för de fångar som de tagit ifrån Afghanistan och Pakistan. Platsen är också onåbar vad gäller eventuella demonstrationer och massmedia. En annan viktig orsak kan vara att området inte hör till USA:s nationella områden vilket gör att USA:s lagar inte gäller.[2]
Under 2009 undertecknade Barack Obama en förordning om att koncentrationslägret skulle läggas ner inom ett år, men det är än idag fortfarande igång. 2011 räknade man att det fortfarande fanns ca 172 fångar kvar.[3]
En fånge vid namn Jamal al-Harith satt fången i två år och var en av de första som frigavs från Camp X-Ray. Han berättar att den fysiska misshandeln inte alls var i närheten så hemsk som den psykiska. Han sa ”såren läker, men det andra sitter kvar för evigt”. Även efter hans frigivning går han med hukad rygg och tar korta steg som om han fortfarande hade gångkedjor på sig. Jamal berättade att de ibland fick sitta fastkedjade i golvet med händer och fötter ihop knutna. Fångarna var inspärrade i burar med betonggolv utan skydd från solen, värmen, krypen, ormarna eller skorpionerna. Deras toalettbesök var offentliga och om de gjorde minsta fel blev de bestraffade. Det fanns vakter i ett torn som höll koll på allt de gjorde. De fick t.ex. inte försöka kyla ned sig från värmen med handdukar eller kläder. Efter ett tag krävde Jamal ett mänskligare levnadssätt men fick svaret ”du har inga rättigheter här”. Då sa han istället att han ville behandlas som hunden som bodde nära deras burar. Huden hade nämligen ett trähus med luftkonditionering och grönt gräs som han kunde springa runt på men fick då svaret ”den hunden tillhörs USA:s armé”.[4]
En hunger strejk utbröt i lägret då en vakt medvetet sparkade på koranen som fick fångar att protestera. Självmord är förbjudet, lika så är det förbjudet att svälta sig själv till döds. Så de som inte äter tvångsmatades genom slangar genom näsan. Under en tid var den muslimska fastemånaden och militären fick övergå till att mata dem på nattid. När DN besökte lägret hörde några av fångarna klickande ljud från en kamera och började prata till journalisterna som inte fick säga något. Fångarna berättade att soldaterna ljuger om att de får be och utöva deras tro, vilket de egentligen inte fick. De fick varken be ensamma eller med andra, inte ens under ramadan fick de be. En av fångarna säger att vakterna förnedrar dem och fråntar dem deras värdighet.[5]
Mehdi Ghezali satt fången i 930 dagar. Han är född i Botkyrka och uppvuxen i Örebro. Han och någon vän greps vid gränstrakterna mellan Pakistan och Afghanistan, anklagade för att ha något samarbete med terrorister i Afghanistan. När Mehdi berättade om sin tid i lägret liknar den historien som Jamal berättade. Han utsattes för psykisk tortyr. Han kunde inte somna och fick utstå höga ljud och när han skulle förhöras, så fick han sitta i kylrum. Sömnbristen berodde också på att fångar kedjats fast i obekväma ställningar under längre tider. Sjukvård tilläts inte även fast många skulle behövt det vid sjukdomar mm.[6]
De som är eller har varit fångar har blivit utsatta för saker som jag inte skulle kunna föreställa mig. Man har fått veta att många av fångarna var oskyldiga och det är dem jag tycker mest synd om. Det är år av deras liv som inte kommer tillbaka.
Men om jag ser det från soldaternas perspektiv så kan jag inte komma med ett annat förslag till att pressa ut människor på information som de vill ha eller få reda på om de, i det här fallet, har något med al-Qaida att göra. Det är inte lätt att få ut det ur människor.
Fördelen med lägret är förmodligen att soldaterna får reda på information de vill ha från fångarna genom att utsätta dem för otäcka saker. Sen tycker jag själv att om en av fångarna är skyldig till något brott, såsom 11 september attacken, att de får någon form av straff de förtjänar. De har tagit liv och förstört anhörigas liv till den omkomna, så de borde få något straff för det.
Nackdelen med lägret överväger fördelarna. Oskyldiga människor har torterats och förlorat år av sina liv och vissa har till och med förlorat hela deras liv. Fångarna har eller har inte haft en naturlig tillgång till mat som man behöver, de har heller inte fått en hygienisk tillvaro, de får inte tvätta sig ordentligt och toalettbesök är offentliga. De har med andra ord inte haft de mänskliga rättigheter som man behöver. Den starkaste rättigheten enligt mig är att få känna trygghet och säkerhet vilket ingen av fångarna fick eller får.
Jag tror Guantanamobasen en dag kommer att läggas ned, och då har vakterna förhoppningsvis skickat hem alla oskyldiga och tagit fast de som möjligen är skyldiga till något. Mer än så har jag inte att berätta.
Guantanamobasen GTMO (Guantanamo Bay Naval Base) ligger i Kuba och är en amerikansk militärbas. Basen har funnits sedan 1903 och även idag finns lägret kvar och likaså finns det fångar där.[1]
1898 startade USA krig mot Spanien och attackerade då Kuba som då var under spanskt-styre. Efter kriget har Kuba tillhört USA. Sedan 2002 har basen använts som koncentrationsläger för de som man misstänker har en anknytning till al-Qaida.
Anledningen till att USA skapade sin bas i Kuba sägs vara för att det är ett flyktsäkert ställe för de fångar som de tagit ifrån Afghanistan och Pakistan. Platsen är också onåbar vad gäller eventuella demonstrationer och massmedia. En annan viktig orsak kan vara att området inte hör till USA:s nationella områden vilket gör att USA:s lagar inte gäller.[2]
Under 2009 undertecknade Barack Obama en förordning om att koncentrationslägret skulle läggas ner inom ett år, men det är än idag fortfarande igång. 2011 räknade man att det fortfarande fanns ca 172 fångar kvar.[3]
En fånge vid namn Jamal al-Harith satt fången i två år och var en av de första som frigavs från Camp X-Ray. Han berättar att den fysiska misshandeln inte alls var i närheten så hemsk som den psykiska. Han sa ”såren läker, men det andra sitter kvar för evigt”. Även efter hans frigivning går han med hukad rygg och tar korta steg som om han fortfarande hade gångkedjor på sig. Jamal berättade att de ibland fick sitta fastkedjade i golvet med händer och fötter ihop knutna. Fångarna var inspärrade i burar med betonggolv utan skydd från solen, värmen, krypen, ormarna eller skorpionerna. Deras toalettbesök var offentliga och om de gjorde minsta fel blev de bestraffade. Det fanns vakter i ett torn som höll koll på allt de gjorde. De fick t.ex. inte försöka kyla ned sig från värmen med handdukar eller kläder. Efter ett tag krävde Jamal ett mänskligare levnadssätt men fick svaret ”du har inga rättigheter här”. Då sa han istället att han ville behandlas som hunden som bodde nära deras burar. Huden hade nämligen ett trähus med luftkonditionering och grönt gräs som han kunde springa runt på men fick då svaret ”den hunden tillhörs USA:s armé”.[4]
En hunger strejk utbröt i lägret då en vakt medvetet sparkade på koranen som fick fångar att protestera. Självmord är förbjudet, lika så är det förbjudet att svälta sig själv till döds. Så de som inte äter tvångsmatades genom slangar genom näsan. Under en tid var den muslimska fastemånaden och militären fick övergå till att mata dem på nattid. När DN besökte lägret hörde några av fångarna klickande ljud från en kamera och började prata till journalisterna som inte fick säga något. Fångarna berättade att soldaterna ljuger om att de får be och utöva deras tro, vilket de egentligen inte fick. De fick varken be ensamma eller med andra, inte ens under ramadan fick de be. En av fångarna säger att vakterna förnedrar dem och fråntar dem deras värdighet.[5]
Mehdi Ghezali satt fången i 930 dagar. Han är född i Botkyrka och uppvuxen i Örebro. Han och någon vän greps vid gränstrakterna mellan Pakistan och Afghanistan, anklagade för att ha något samarbete med terrorister i Afghanistan. När Mehdi berättade om sin tid i lägret liknar den historien som Jamal berättade. Han utsattes för psykisk tortyr. Han kunde inte somna och fick utstå höga ljud och när han skulle förhöras, så fick han sitta i kylrum. Sömnbristen berodde också på att fångar kedjats fast i obekväma ställningar under längre tider. Sjukvård tilläts inte även fast många skulle behövt det vid sjukdomar mm.[6]
De som är eller har varit fångar har blivit utsatta för saker som jag inte skulle kunna föreställa mig. Man har fått veta att många av fångarna var oskyldiga och det är dem jag tycker mest synd om. Det är år av deras liv som inte kommer tillbaka.
Men om jag ser det från soldaternas perspektiv så kan jag inte komma med ett annat förslag till att pressa ut människor på information som de vill ha eller få reda på om de, i det här fallet, har något med al-Qaida att göra. Det är inte lätt att få ut det ur människor.
Fördelen med lägret är förmodligen att soldaterna får reda på information de vill ha från fångarna genom att utsätta dem för otäcka saker. Sen tycker jag själv att om en av fångarna är skyldig till något brott, såsom 11 september attacken, att de får någon form av straff de förtjänar. De har tagit liv och förstört anhörigas liv till den omkomna, så de borde få något straff för det.
Nackdelen med lägret överväger fördelarna. Oskyldiga människor har torterats och förlorat år av sina liv och vissa har till och med förlorat hela deras liv. Fångarna har eller har inte haft en naturlig tillgång till mat som man behöver, de har heller inte fått en hygienisk tillvaro, de får inte tvätta sig ordentligt och toalettbesök är offentliga. De har med andra ord inte haft de mänskliga rättigheter som man behöver. Den starkaste rättigheten enligt mig är att få känna trygghet och säkerhet vilket ingen av fångarna fick eller får.
Jag tror Guantanamobasen en dag kommer att läggas ned, och då har vakterna förhoppningsvis skickat hem alla oskyldiga och tagit fast de som möjligen är skyldiga till något. Mer än så har jag inte att berätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar