tisdag 14 januari 2014

Mänskliga rättigheter i Iran

Hilda Echo Sa12Sa
Samhällskunskap 2b

Mänskliga rättigheter i Iran

Jag har nu sett filmen ”min stulna revolution” av Nahid Persson som handlar om hennes och andras liv under en Islamisk republik i Iran. Nahid var en av kvinnorna som protesterade mot orättvisan i Iran under den tiden och när polisen senare tröttnade på dem grep de alla som var med och protesterade men Nahid lyckades fly ut och komma till Sverige, medan hennes kompisar och familj medlemmar blev torterade av polisen i fängelset. Nahid hade många vänner innan revolutionen men efter den på många år ville hon återförenas med sina vänner men då märkte hon att bara 5 av dem var vid liv, Nahid flög och pendlade till sina vänner för att se och höra hur deras liv var under den hemska tiden i fängelset men också hur deras liv var i dagsläget. Nahid kunde känna medlidande när väninnorna berättade om sina liv eftersom hon själv hade förlorat sin yngre bror på samma sätt.

Det hemska så satt sina spår på mig från filmen var i största del allt eftersom jag i dagsläge kan relatera till händelsen när jag tänker på inbördeskriget i Syrien. Men om jag måste ta ut ett avsnitt av filmen så måste jag ta när en av väninnorna berättar om sin hemska tid i fängelset och då hon blir våldtagen, hon berättar hur hemskt hon mådde innan, under och efter våldtäkten. Jag tror att våldtäkt är en stor sak som sätter spår på individen när man har blivit våldtagen, men också när man har fått höra att någon i sin omgivning har varit med om en våldtäkt. De spår som sätts på individen är nära kontakt med andra människor som t.ex. sin man eller barn om man har det, har man inga barn så kan man få det svårt att bli med barn i framtiden eftersom man känner sig otrygg med det motsatta könet då menar jag att man tror att i det här fallet alla män är våldtäktsmän.

I filmen hade ingen av människorna mänskliga rättigheter eftersom de inte fick göra något överhuvudtaget som de ville, ett exempel av filmen är en kristen kvinna som måste bete sig som en muslim och ha på sig burka som dem eftersom polisen och överhuvudet/härskaren/diktatorn hade bestämt det. Vad jag märkte efter att ha kollat på filmen var att efter att alla väninnor och Nahid flyttade till Sverige och Tyskland var att det var då de fick sina mänskliga rättigheter, och jag tror att det var under den tiden som de fick veta vad mänskliga rättigheter var.

De mänskliga rättigheterna säger att varje människa har sina rätt och skyldigheter i samhället. Enligt mänskliga rättigheter så är det de här reglerna som gäller för alla och så att samhället funkar lika rättvist för alla:

"Alla människor är lika mycket värda 
Mänskliga rättigheter gäller för alla människor. 
Alla människor har rätt att leva och att vara medborgare i ett land. 
Länderna ska skydda människor så att de kan känna sig säkra. 
Ländernas lagar och domstolar ska behandla alla människor lika. 
Människor ska kunna resa i sina länder och till andra länder.
Länderna ska ta emot flyktingar som saknar skydd i sina egna länder. 
Människor ska själva få bestämma över sina liv. 
De ska få gifta sig, tycka vad de vill och tro på vilken gud de vill. 
Länderna ska kämpa mot fattigdom och se till 
att människor har arbete och bostad, får äta sig mätta
och lära sig att läsa och skriva"[1]

Den viktigaste rättigheten som jag anser att alla borde respektera mest är ”alla människor är lika mycket värda”. Jag tycker att den är viktigast eftersom jag sitter och tänker på Robert Hannah som kom och besökte oss för några månader sedan, jag sitter och tänker tillbaka till hans berättelse/historia[2] och då slår det mig i hans tillstånd så är människor inte lika mycket värda eftersom han är homosexuell och ingen av hans familj vill acceptera det utan de kritiserar bara honom och säger att han måste bli ”frisk” av sin homosexuella ”sjukdom”.

T.ex. i Sverige är det helt okej att vara homosexuell medan i Iran så är det absolut förbjudet för folk som kommer ut som homosexuella, folk blir mördade i andra länder p.g.a.. deras läggning medan här i Sverige så blir man accepterad på en gång och livet fortsätter som vanligt, det borde även vara så i Iran och andra länder speciellt arabländerna, eftersom det är vad de mänskliga rättigheterna går ut på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar