Våra mänskliga rättigheter - Edessa Marouki

Våra mänskliga rättigheter

Vi kollade på en film under vår lektion där en kvinna, Nahid Persson, berättar om sin upplevelse när hon bodde i Iran. Hon åkte runt till 4 andra kvinnor från fängelset som hon kände förr och lät de berätta sina historier om deras tid i fängelserna i Iran.

Jag tyckte att allt de tog upp i filmen var intressant men det som jag starkast kommer ihåg var när en av kvinnorna berättar att hon lyckades fly från sitt fångaskap i fängelset men när hon väl kom hem så låste hon mest in sig i ett rum (ett litet skafferi) och satt där för sig själv i hopp om att ingen skulle komma och störa henne. Hon förklarar att hon var så ung när hon hamnade i fängelset att hon levde hennes tonår i fängelset. Det var det hon var van vid, det var hennes uppväxt. Hon hade varit där i ungefär 9 år om jag minns rätt och hon hade lärt känna kvinnorna där och de hade blivit henne familj.
Hon berättar att hon tyckte att hon inte kände sina föräldrar längre när hon kom hem och att hon på något sätt längtade tillbaka till fängelset.

En annan sak var när de alla berättade om familjemedlemmar, släkt och vänner som de hade förlorat under deras tid i fängelset osv. T.ex. Nahid berättade att vakterna som kom hem till henne för att gripa henne valde att fånga hennes lillebror istället för henne för att hon inte var hemma när de kom dit. Hon berättar lite mer detaljerat om hur hon fick reda på det och vad som hände efter. Hon berättar att hennes lillebror avrättades efter ett tag och hon säger även att hon fortfarande (när hon spelade in filmen) skyller på sig själv och att hennes lillebrors död var hennes fel. En annan kvinna berättar om hur hon och hennes brors fru satt i en cell och de kunde höra utifrån skott från när de sköt män. Vakterna hade berättat för hennes och hennes brors fru att hennes bror kommer avrättas under dagen. Så när det var dags för avrättningen så satt alla kvinnor i cellen tysta och räknade antalet skott som avlossades och de räknade fram till 68 st (om jag minns rätt). Hon sa ”ett av de 68 var skottet som dödade min bror”.
Jag tycker att de är hemskt att de har behövt gå igenom något sådant, jag hade nog aldrig klarat av att räka skotten eller att ens höra när skotten avlossades om jag hade varit i deras position.

Nahid frågade alla om hur det var och de fick dela olika sorters historier och vad de lärde sig i fängelset osv. En av kvinnorna berättar om hur de var tvungna att ha på sig en burka med någon sorts tyg bit över ögonen, pannan och näsan. Hon hade smugglat ut hennes kläder från fängelset och hon hade fortfarande kvar de när de spelade in filmen. Hon sa att det var som ett minne. 

En sak som jag blev lite förvånad över var när kvinnorna pratade om deras tid i fängelset så var det många stunder som de såg ut att tycka var härliga. När de pratade om deras tid där ibland så verkade det som om det var glada och lyckliga tider. De pratade om deras tid som om det vore något bra på något sätt.

Jag tycker att alla som överlevde och lyckades skaffa sig ett bra liv, vare sig det är att gifta sig och skaffa familj eller bli något stort, är riktigt starka. De har gått igenom saker som folk inte alls behöver gå igenom och de står ändå upp starka och stolta. Jag beundrar dem. 

Den mänskliga rättigheten säger att alla människor är födda fria, är lika i värde och har samma rättigheter. 

I filmen så visar de klart och tydligt att kvinnorna med den politiska uppfattningen de hade inte hade några mänskliga rättigheter på den tiden. De fick t.ex. inte tycka som de ville, inte klä på sig som de ville, inte säga vad de ville osv. Det fanns ett avsnitt under filmen där Nahid håller på att förklara i bakgrunden om hur man kunde hamna i fängelse för minsta lilla ska, medan hon förklarade så visade hon ett litet filmklipp på en kvinna som hade på sig en burka (utan delen på huvudet), en sjal som täcker det mesta av hennes hår på huvudet och glasögon. Vakterna frågar henne en fråga som vi inte hör sen så svarar kvinnan ”varför gör ni såhär? Jag har täckt hela mig, jag har på mig er burka, jag täcker mitt hår med en sjal och jag har på mig glasögon fast än jag är kristen. Vad mer vill ni från oss?!” Där så blev jag lite förvånad för jag visste inte att ALLA kvinnor var tvungna att ha på sig sådant på den tiden, jag trodde att det bara var en viss religion.

Här visar man också en brist på hur den mänskliga rättigheten användes i Iran på den tiden, den mänskliga rättigheten säger att man får klä sig hur man vill och man får ha vilken religion som helt osv. Den här kvinnan var kristen så hon behöver egentligen inte täcka sig med sjal osv men hon gör det ändå, jag tror att hon gör det för att hon känner sig tvungen till det för att inte hamna i trubbel eller fängelset.

De fick inte ha mänskliga rättigheter där, de fick inte göra något som de ville, folk bestämmde åt dem och om de inte följde ”reglerna” så kunde det innebära fara.

De mänskliga rättigheterna är ”De mänskliga rättigheterna anses vara universella, vilket innebär att de gäller över hela världen oavsett land, kultur eller andra omständigheter. De gäller för var och en, oavsett etnisk tillhörighet, hudfärg, kön, språk, religion, sexuell läggning, politisk uppfattning eller social ställning. De slår också fast att alla människor är födda fria, är lika i värde och har samma rättigheter.”

”Rättigheterna gäller varje individs rätt till ett drägligt liv, rätt till sina innersta tankar, skydd för familjen, frihet från tortyr och slaveri, rätt till utbildning och rätt till yttrandefrihet och deltagande i landets styrelse.”

(Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A4nskliga_r%C3%A4ttigheter )

Här står det klart och tydligt att det inte spelar någon roll vart du bor, varifrån du kommer, vilken religion du än har och vad du har för politisk åsikt. Du är precis lika värdefull som alla andra. Men i filmen så får vi se att det var annorlunda i Iran. Folk fick inte säga, tycka och ha på sig det de ville.

Det finns även andra, t.ex. barnens rättigheter, kvinnors rättigheter, skydd mot diskriminering osv.

Jag tycker att de mänskliga rättigheterna i helhet är bra. Den säger att alla ska behandlas likadant oavsett kön, bakgrund, hårfärg osv. Tyvärr så finns det folk som tycker att de är mer värda än andra eller att de är bättre än andra och bestämmer sig därför för att trycka ner folk. Om t.ex. som fallet i Iran, en person som tycker att kvinnor borde se ut, tycka och bete sig på ett sätt kommer till makten så kan han/hon se till att få sin vilja gjord. Nu blev det så i Iran och folk blev dödade, hamnade i fängelset och blev misshandlade.

Jag tror att folk i all framtid kommer att ha fördomar och tro att de är bättre allt och alla. Men om vi på något sätt kunde få alla att lära sig att alla är lika mycket värda och krig och sådant hjälper inte så tror jag nog att vi skulle kunna ta de mänskliga rättigheterna på mer allvar i alla länder i världen.
Om man t.ex. lär barn från dagis och förskolan att alla är lika mycket värda. Visst så får man ha vilken politisk åsikt man vill men att människa är människa, oavsett hudfärg, bakgrund, kön och religion.

Jag tycker helt ärligt att när det blir diktatur i ett land och en person står plötsligt och bestämmer allt så kan det gå väldigt fel, men det är inte den personens fel utan det är folkets. De väljer att ha en ledare som behandlar dem som skit och ändå väljer dem den personen. Om folk vill bli behandlade bra, kunna få tillräckligt med pengar för att ha råd med att ha mat på bordet varje dag och kunna utbilda sig så ska de välja det bästa för landet i längden och inte i nuet. Vissa kanske också väljer någon för att de är rädda för att någon har hotat dem eller något sådant. Men om alla väljer rätt så kommer det i längden att vara riktigt bra för landet, de framtida generationerna är ju de viktiga för det är våra barn och barnbarn.

I vissa fall så måste man tyvärr offra saker och ting för att landet ska funka bra i framtiden. Därför hoppas jag att folk inser det och gör det som är rätt i längden för landet och framtiden.