tisdag 14 januari 2014

Våra mänskliga rättigheter - Hillevi

Hillevi Perkola
SA12SA
Samhällskunskap


Våra mänskliga rättigheter

Dokumentärfilmen ”Min stulna revolution” av Nahid Persson Sarvestani är en film om hennes flykt från Iran och hur hon efteråt försöker komma i kontakt med några kvinnor som hon kände där. Filmen handlar om hur politiska fångar sattes i fängelse, skadades och avrättades. Nahid Persson försöker att leta upp sina vänner från Iran, men märker att många blivit avrättade. Hon hittar tillslut fem olika kamrater som hon åker till, och bjuder hem till sig själv, för att höra om deras berättelser i fångenskap och vad de varit med om.

Ett avsnitt från filmen som jag tyckte var väldigt hemskt, var när en kvinna berättar om hur hon, i fängelset, blivit fastbunden och slagen. Hennes ettåriga dotter grät ovanför hennes huvud och blev tvungen att se på när sin mamma blev slagen. Detta tror jag har satt ett djupt spår i kvinnan, då hon motvilligt låg fastbunden och blev slagen medan hennes dotter tvingades se på. Att hon inte kunde göra något, utan var hjälplös. Jag tror att hon kände sig mer bedrövad för sin dotters skull, än för sig själv, även fast det var hon som blev slagen.

Nahid Persson berättar om någonting som etsat sig fast i henne, och denna händelse från filmen tyckte jag också var riktigt tragisk. Det är nog det som jag tyckte var mest otäck i filmen… Samma kvinna som blivit fastbunden och slagen, blev senare även våldtagen under sin tid i fängelset. Hon berättar att för henne, var tortyr inte att bli slagen och ligga sömnlös på nätter utav smärta, vilket är något de flesta led mest av och har ett starkt minne av. Utan det som hon tyckte var jobbigast, och som hon fortfarande känner smärtan av, det var våldtäkten. Hon kände sig riktigt kränkt.
Detta tycker jag är något av det värsta man kan göra för att kränka någon annan. En våldtäkt är inte bara en tragisk sexuell handling mot någon, utan det är något riktigt förnedrande som jag tycker visar på att förövaren vill ha makt och ”kan göra vad den vill” med en annan människa. Det är så nedtryckande och förnedrande, och ingen annan människa ska kunna tro sig mer värd än någon annan, och verkligen inte utföra ett sexövergrepp mot någon annan.

Vi i Sverige tycker att FN:s formulering av de mänskliga rättigheterna är den som borde gälla för alla människor i världen.

Vad är då mänskliga rättigheter?
På en hemsida kan man bland annat läsa att de mänskliga rättigheterna ska gälla för alla. De är universella och därmed ska alla människor oavsett länder, städer och kulturer vara födda fria, ha ett likt värde och ha rättigheter.[1] Oavsett ifall någon har en politisk åsikt som någon annan inte bär på, så ska människan fortfarande ta hänsyn till de mänskliga rättigheterna, oavsett åsikt.

Ett tag efter att andra världskriget kommit till ett slut, ville FN främja de mänskliga rättigheterna med en rättighetsförklaring. I FN:s generalförsamling lanserades det en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, som antogs i slutet av 1948, och som nu anses som en grundläggande rättighetskatalog.[2] FN uppmanade därefter alla medlemsstater att offentliggöra förklaringens text och göra den allmän.

Det finns ungefär 244 länder i världen, varav 193 länder är med i FN. Alla länder är alltså inte med i FN, så de mänskliga rättigheterna gäller inte överallt tyvärr. Alla länder som vill arbeta för fred, får ansöka om medlemskap (Sverige gick med år 1946). Iran gick med år 1945[3], vilket betyder att Iran brutit mot de mänskliga rättigheterna under revolutionen i Iran som Nahid Persson berättar om. Några av rättigheterna som är med i FN:s förklaring är bland annat:

·      Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
·      Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
·      Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.[4]

Den sistnämnda rättigheten tycker jag är en av de viktigaste som finns. Därför tyckte jag att det var hemskt när kvinnan i filmen berättade om sin upplevelse i fängelset, och det är verkligen inte något som jag tycker är okej. Varför ska man förnedra, tortera eller vara grym och omänsklig mot någon medmänniska? Vi är trots allt lika värda, och ingen ska kunna skada eller förnedra någon annan. Jag tycker verkligen att det är bra att det finns en förklaring om de mänskliga rättigheterna, och de är verkligen nödvändigt att Sverige är med i FN.

Mänskliga rättigheter är ett riktigt bra exempel på hur man kan skapa fred mellan länder och försöka utesluta oro och rädsla. Det ultimata skulle såklart vara om alla länder anslöt sig till FN, och därefter följde de regler som bestämts, men det är inget som kan garanteras att alla gör. Oavsett om alla länder inte vill inkluderas inom FN, så är mänskliga rättigheter någonting som verkligen skulle behövas i alla länder, överallt. För länderna som redan har medlemskap, skulle det vara bra om man försökte sända ut rättighetsförklaringen mer, så att alla verkligen vet om vad som står och vad man har rätt till för behandling. Jag tror t.ex. inte att alla skolungdomar vet exakt vad som står där. Sprider man informationen i rättighetsförklaringen lite ytterligare, så kanske till och med fler länder börjar fundera på att rekrytera.

Samtidigt är det viktigt att vi i Sverige förstår vad mänskliga rättigheter handlar om. Att ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”, är ett omtalat ordspråk som verkligen talar på att man ska bemöta sina medmänniskor på sätt som man själv skulle vilja bli bemött. Fungerar människor tillsammans i ett samhälle, utan större konflikter, så borde det finns någonting i bakgrunden som har med det att göra. Allmänheten i Sverige vet om att mänskliga rättigheter finns. Vi vet om att alla är lika värda. Såklart finns det vissa åsikter om värdighet och klass, som har med exempelvis rasism, makt och pengar att göra, där människor inte alls håller med om människors lika värde, det kommer det alltid att finnas. Men ett steg i taget räcker. Håller vi fast vid våra jämställdhets-tankar och liknande och funderar på hur vi i framtiden möjligtvis skulle kunna göra det ännu bättre, så kommer vi i alla fall inte halka tillbaka inom rättighetstänket.




[1] http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna
[2] http://www.ne.se/lang/m%C3%A4nskliga-r%C3%A4ttigheter
[3] http://www.fn.se/fn-info/om-fn/fns-medlemslander/
[4] http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmana-forklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar