tisdag 14 januari 2014

What doesn't kill you makes you stronger! - Queen Abera


What dosen't kill you makes you stronger!

"Min stulna revolution" är en dokumentärfilm som visar på allting ifrån hur ett samhälle styrd av en diktator med mental sjuka efterföljare till vakter tar allt från ett helt samhälle som bland annat deras frihet och rätten till att leva. Allt detta för att bevara sin makt och kontroll. I filmen delar sex kvinnor av deras historier och deras syn på det som var deras verklighet i Iran under revolutionen. Livet i det mörka. Livet som många kände till men inte tillräckligt många tog ställning.

Genom filmen har jag fått tagit del av det hemska eländet Irans befolkning gick genom. Som i många fall har varje individ sin egen syn på allt runt omkring. I filmen fanns det ett avsnitt där varje kvinna beskrev det hon upplevt. Det jag anser kan ha satt djupa spår i dessa kvinnors liv är inte att de låstes i fängelset eller att de behandlades som en tillgång och inte människor. Det som har satt djupa spår är stunder de inte kan glömma men också stunder som ändrade deras sätt att leva och känslan av att bli bestulen. Så som övergrepp, förlusten av familjemedlemmar och andra anhöriga och det trauma som sitter kvar av att ha vart isolerad under en längre tid. 

Det som tagit mig med storm är att tre av dessa fem som också fängslade har bevarat något från deras tidigare liv som kan få de att minnas tillbaka. Bland annat som att Nazil hade kvar påsen från fängelset som innehöll chador som de var tvungna att bära samt ögonbindeln som täckte deras ögon från att se. Den bar de när de bestraffades när de låstes in i kistorna.När Nazil berättade för de andra att hon inte hade tvättat den för lukten skull, det var då jag förstod hur djupt in i hennes psykiska tillstod detta hade drabbat henne. Soudabeh hade byggt upp en miniatyr av cell rummet där fångarna och de satt in låste i. Hon bevarade den i sitt hem, där hon kunde se den varje dag. Det är saker som dessa som förvånar mig att en människa skulle vilja bevara och ha kavar så man kan se på och minnas tillbaka en hemsk tid. Det är obegripligt att förstå sig på för oss som inte har upplevt det de har fått uppleva. Trots det ofattbar var det ändå deras verklighet. Det var en del av deras liv och för Parvaneh som var 17 år (lik som många ut av oss) var fängelset det hem som hon kände till. Man kan inte riktigt döma de, de hade inget val och de skapade en stark gemenskap och en obruten band till varandra.

Dessa fem kvinnor var ett par styckena från ett flera tusentals av andra människor, män som kvinnor som fängslades för sina politiska åsikter.Tusentals avrättades på en kort tid. De med den här typ av politisk uppfattning som människorna på den tiden hade var landets ledare, diktatorns fiender. De hade inga rättigheter överhuvud taget och speciellt inte några utav de mänskliga rättigheterna. Kvinnorna hade det hårdast då de inte fick klä sig som de ville, de var tvungna att täcka sig även om de inte var muslimer. Tidigare innan diktator Ayatollah Khomeini styrde landet hade folket lite mer frihet, de klädde sig som de ville, kunde lyssna på musik, de  behandlades som människor och fick leva ett vanligt liv så länge som ingen gick emot  den tidigare diktatorn Shahen. Efter att Ayatollah Khomeini började styra och ställa höll allt det att försvinna. Ingen i Iran var säker så länge landet styrdes av en diktator. Deras röst var inget värda och andra bestämde över dem. 

Att ingen var säker gällde även för de som var fängslade. Om man inte var inlåst var man rädd för att göra eller säga något för att hamna i den situationen. När man blev inlåst var det mycket värre men samtidigt så var man inte heller säker och trygg. De mänskliga rättigheterna innefattar att varje individ har rätten till att leva, har rätten att bestämma över sitt liv, man är fri som människa, man ska behandlas lika, både som man och kvinna och som frisk och som sjuk, alla är lika värda m.m. Enligt ''Mänskliga rättigheter" hemsida står det tydligare på vilka de mänskliga rättigheterna är:  

"Alla människor är lika mycket värda 
Mänskliga rättigheter gäller för alla människor. 
Alla människor har rätt att leva och att vara medborgare i ett land. 
Länderna ska skydda människor så att de kan känna sig säkra. 
Ländernas lagar och domstolar ska behandla alla människor lika. 
Människor ska kunna resa i sina länder och till andra länder.
Länderna ska ta emot flyktingar som saknar skydd i sina egna länder. 
Människor ska själva få bestämma över sina liv. 
De ska få gifta sig, tycka vad de vill och tro på vilken gud de vill. 
Länderna ska kämpa mot fattigdom och se till 
att människor har arbete och bostad, får äta sig mätta
och lära sig att läsa och skriva."[1]

De mänskliga rättigheterna ska gälla i alla länder men det har redan visat sig mer än en gång att  det inte är så.Mänskliga rättigheter finns för att hjälpa oss att leva med varandra i fred. Det ska inte spel en stor roll vilka politiska åsikter du har eller var du kommer ifrån eller vilken kön  och religion du har. Detta bör var en självklar sak men tyvärr inte. På grund av att det inte är så och att det finns människor som helt enkelt är smarta djävlar så lider andra människor. Irans befolkning drabbades utav det då de dödades och fängslades så som judarna av Hitler dock inte för samma orsak. 

Det vi kan gör för att förhindra detta från att ske ännu en gång är att drömma och hoppas på att mänskligheten ändras. De riktiga åtgärden man kan göra är att utbilda andra så som vi lär oss idag. För att de mänskliga rättigheter ska full följas måste även vi människor ha en viss medkänsla till andra och inte vara is kalla individer som tänker bara på sig själv. Vi måste sluta hata och istället förlåta men inte glömma det som hänt. Vi måste växa upp, och förstå att allt handlar inte om makt och kontroll.  Man kommer längre i livet om man inte är en ensamvarg , fler är bättre en man själv t.ex. i krig , som andra världskriget då länder i Europa gick ihop i en pakt.

Om vi  verkligen vill tillhöra en framtid där allas rättigheter fullföljs , då måste också alla vilja det.!

Från att ha sett filmen har jag lärt mig att vi kan hantera och tål olika mycket av smärta. Det dessa kvinnor gått genom är otroligt hemskt och jag tror inte någon kan föreställa sig det om man inte vart en del utav det. De har inte låtit deras förflutna att bestämma över deras nu varliga liv. Det som inte tar kål på dig gör dig ännu starkare!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar