torsdag 16 januari 2014

Mänskliga rättigheter - Johan


Mänskliga rättigheter – Johan Hallin SA12SA

Vi har sett Min Stulna Revolution av Nahid Persson Sarvestani. I filmen får vi se verkligheten för Irans invånare. Tusentals människor fängslades eller avrättades för minsta lilla överträdelse, det kunde var något så lite som att en kvinna visar en del av sitt hår. Invånarna lever i skräck, familj och vänner försvinner utan förklaringar. I filmen får vi höra historier från fem iranska kvinnor som har suttit fängslade i flera år, några av dem var endast 17 år gamla när de arresterades.

Många avsnitt i denna dokumentär var mycket starka och satte avtryck hos många tittare. Jag har mycket svårt att sätta mig i en sådan situation, jag har levt under andra förhållanden och varken jag eller en nära har varit i närheten av något så grymt och orättvist. Men filmen ger människor som mig, som har det bättre än många andra en tankeställare och en ny verklighetsbild. Det är en annan verklighet utanför Sveriges gränser. Något som jag har svårt att föreställa mig, en sak som jag märkte att kvinnorna i filmen även var märkbart tagna av var ovissheten. Att inte veta vad som skulle hända med dem. Att leva under sådana hemska förhållanden, bo med hundra andra människor i ett rum lika stort som mitt vardagsrum och samtidigt inte veta om man kommer att leva imorgon, eller om ens kamrater kommer leva imorgon.

De människor som genomför, och beordrar dessa fruktansvärda brott bryter mot varenda minsta lilla mänskliga rättighet de människor har, som alla människor har. De har rätt att vara politiskt aktiva, de har rätt att genomgå rättegång innan de döms, och de har framförallt rätten att inte leva som boskap och under ett konstant hot, en konstant ovisshet och en konstant rädsla. Irans befolkning var offer för en desperat handling av en desperat man som var villig att korsa alla gränser för att behålla sin makt.

Men vad är mänskliga rättigheter? Det är ”rättigheter som alla människor bör ha. Till de viktigaste hör att alla ska ha rätt till liv, frihet och personlig säkerhet och att lagen gäller lika för alla. Ingen ska få utsättas för tortyr eller annan omänsklig behandling. Ingen ska behandlas vare sig bättre eller sämre på grund av hudfärg, kön, språk, religion eller politisk uppfattning”, enligt Nationalencyklopedin. Mänskliga rättigheter kan verka som en självklarhet får någon som bor i Sverige, men i krig och i nödens stund är det mycket sällan mänsklighetens rättigheter spelar någon roll, särskilt inte om man är en maktgalen diktator som gör allt för att behålla makten. Mänskliga rättigheter borde vara en självklarhet, men den självklarheten existerar endast i en perfekt värld. Jag tycker att det är synd och tragiskt att något så självklart som att få bestämma över sitt eget liv och sina egna åsikter utan att någon ska kunna arrestera, fängsla, tortera eller till och med döda en för dem. År 2014 tycker jag att det är självklart att alla ska få välja sitt liv och sina åsikter, men tyvärr är det inte samma år 2014 runt om i världen som jag har i Sverige.

Idag har vi överenskommelser genom FN angående mänskliga rättigheter. Tyvärr är inte mänskliga rättigheter en självklarhet i varje land. Det viktigaste för att förhindra att mänskliga rättigheter bryts är att de som får sina rättigheter kränkta säger ifrån som ett starkt kollektiv och markerar att det inte tolereras. Det gäller på alla nivåer, oavsett om det är i skolan, på jobbet, i Sverige eller i omvärlden. Det är viktigt att fastän man har sänkts och nått botten att det inte är acceptabelt att låta sig utsättas för något sådant. Det som kan göras på en internationell nivå är att tills det är självklart att mänskliga rättigheter följs i alla länder skall de länder som inte följer dem ställas inför ett ultimatum: sluta kränka mänskliga rättigheter eller möt totala sanktioner och i värsta fall militära ingripanden. På nationell nivå är det alltid folket som avgör. I Sverige bryts inga mänskliga rättigheter i en stor skala, men det är viktigt att vi framstår som ett exempel, det kan vi göra genom att visa nolltolerans mot till exempel mobbning, utfrysning och diskriminering. Tyvärr är det mycket svårt, även fast det är en självklarhet för många så är det inte det för alla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar