”En
halv sanning är också en lögn” – Hanne Kjöller
Jag har
tagit mig itu med Hanne Kjöllers bok ”En
halv sanning är också en lögn” där hon tog upp ett antal klara exempel på
fel som journalister och tv människorna gör som dock inte syns för oss läsare och
tittare. Sedan har jag även läst vidare två artiklar som skrevs av Metro[1]
och Dagens Media, dessa två artiklar var endast skriven för att påpeka att
personen som själv påstår att alla andra journalister och skribenter gör fel
visade sig också göra ett hon själv. Hanne Kjöller skrev om Husby och
situationen kring orten osv det hon inte gjorde rätt vara att hon hade sökt på
Husby, och det visade sig att Husby heter flera andra områden i vårt avlånga
land Sverige och till och med fanns det en travhäst vid samma namn och därför
påpekar de att det var fel av henne.
Hanna
Kjöller strävade mot att få oss som inte riktigt vet vad som pågår bakom
stängda dörrar, bakom kulisserna att se att allt vi läser och ser och hör inte
alltid är hela sanningen. Det kan alltid finnas lite mer, däremot krävs det att
man är kritisk till det man ser och hör samt läser. Eftersom att det är få som
tar sig i ana och som hon själv uttrycket sig i boken ” gräver sig djupare
fram” har hon gjort jobbet åt oss alla genom att skriva boken.
När
Kjöller skrev om hur Utdrag granskning fick en förövare som de påstod, kröp ned
i familjens säng och utförde ett brott, får man som läsare en direkt tanke: ”Pedofil”
”vilken sjuk jävel” “snuskigt äckel” osv. Dessa tankar kan man inte heller kontrollera
och det gör det ännu svårare att göra så efter att Utdrag granskning valde att
kalla förövaren ”mannen”. Det läsarna aldrig viste var att förövaren var själv
runt 8 års ålder vid den tiden och alltså ett barn och ingen pedofil eller en
man (finns mellan sida 2-3).[2] På så
set sänder journalisterna en bild till oss av en person som inte var hela
sanningen trots allt. Det medför till att det blir lättare att associera nästa
vem som helst som kan ha funnits sig i sängen med yngre barn med pedofiler och
andra halv friska människor. Vilket är fel, eftersom att varje association man
gör förlorar sitt allvar och blir meningslöst.
Jag
tycker själv att det var rätt att Kjöller skrev boken ”En halv sanning är också en lögn” Bockens titel samt innehåll
stämmer överens med mina tankar kring journalisternas jobb och hur de utför de.
Antingen kan jag anse att de dra på sanningen och får något som inte var lika
allvarligt att låta extremt eller så ger de oss en liten del av sanning bakom
en händelse, de oss smaka och se hur vi reagerar till det de gav oss. Jag kan
endas koppla det till att de använder oss som försöks djur och använder sig av
visa frågeställningar som: ”gillar de det, eller ska vi ge lite mer? “. Om vi
gillar alltså reagerar behöver de inte skriva like mycket för att få vår
uppmärksamhet men annars skulle de behöv slingra sig runt sanningen lite till
för att få en reaktion från oss. Jag tycker att genom att hon skrev den
smutsiga sanningen om journalister och Tv-personer har hon väckt en sovande
tjur. Varför skulle de annars hopa upp på engång och leta efter det minsta
lilla fel i hennes texter?
Allt
detta fram och tillbaka kastande om vem som säger sanningen, vem håller kvar på
sanning osv känns lite mer som om vi har vart i liknande sits för drygt 6-8
månader sedan om hästkötts skandal fast då vart det producenterna som höll
tillbaka i sanningen och inte journalisterna. Däremot kan man inte riktig lita
på någon något förutom en själv och ens syn på allt.
Som slut
på mina kritiker och synpunkter är mina sista ord att, de med högra
”status/makt” bör använda det på rätt sätt varse man är journalist,
programledare, politiker och mycket mer. Deras uppgift är
ändå att få oss, allmänheten att se över andra aspekter.
De ska
vara våra ögon och öron!
[1] http://www.metro.se/nyheter/hanne-kjoller-pastas-ha-blandat-ihop-fororten-husby-med-travhast-i-sin-bok-om-faktafel/EVHmiy!yvaHX1P2rwFw6/
Tumba gymnasium
SvaraRaderaMåndag 27 januari 2014
Hej Queen!
Jag hoppas att du har det bra! Jag saknade dig i klassen, jag såg att du var sjukstämplad och jag hoppas att du mår redan bättre.
Idag arbetade vi med uppgiften som ni fick senast (Om Guantanamo). Jag har förlängt sista inlämningstiden med 24 timmar.
Och jag har börjat skriva kommentarer på era tidigare bidrag. Snart kan du läsa mina kommentarer på ditt inlägg om ”Källkritik” på bloggen.
Tack för din analys!
Du har studerat problematiken kring Hanne Kjöllers kritik gentemot en del journalister i allmänhet och mot Janne Josefsson i synnerhet.
Det märks att du har satt dig i problematiken och det framgår av ditt inlägg att du har velat förstå det som rör sig i huvudet på Kjöller, Josefsson, Tamas med flera. Det är bra
I din slutliga analys skriver du:
”Jag tycker själv att det var rätt att Kjöller skrev boken ”En halv sanning är också en lögn” Bockens titel samt innehåll stämmer överens med mina tankar kring journalisternas jobb och hur de utför de. Antingen kan jag anse att de dra på sanningen och får något som inte var lika allvarligt att låta extremt eller så ger de oss en liten del av sanning bakom en händelse, de oss smaka och se hur vi reagerar till det de gav oss. Jag kan endas koppla det till att de använder oss som försöks djur och använder sig av visa frågeställningar som: ”gillar de det, eller ska vi ge lite mer? “. Om vi gillar alltså reagerar behöver de inte skriva like mycket för att få vår uppmärksamhet men annars skulle de behöv slingra sig runt sanningen lite till för att få en reaktion från oss. Jag tycker att genom att hon skrev den smutsiga sanningen om journalister och Tv-personer har hon väckt en sovande tjur. Varför skulle de annars hopa upp på engång och leta efter det minsta lilla fel i hennes texter?
Allt detta fram och tillbaka kastande om vem som säger sanningen, vem håller kvar på sanning osv känns lite mer som om vi har vart i liknande sits för drygt 6-8 månader sedan om hästkötts skandal fast då vart det producenterna som höll tillbaka i sanningen och inte journalisterna. Däremot kan man inte riktig lita på någon något förutom en själv och ens syn på allt.
Som slut på mina kritiker och synpunkter är mina sista ord att, de med högra ”status/makt” bör använda det på rätt sätt varse man är journalist, programledare, politiker och mycket mer. Deras uppgift är ändå att få oss, allmänheten att se över andra aspekter.
De ska vara våra ögon och öron!”
Du har rätt: Det är inte lätt att vara en bra och korrekt journalist! Och vi får inte glömma att de ska vara våra ögon och öron! Är det därför vi ser och hör illa?!
Det är lätt att följa din text. Du använder dig av ett enkelt och rakt språk och du resonerar på ett korrekt sätt. Du använder dig av för texten adekvata begrepp.
När jag läser din text får jag känslan att du har tagit till dig innehållet i artiklar du har tagit dig genom och det är bra!
Ett bra arbete, tack!
Mvh
Nader